Den halländska kusten är besvärlig, långgrund och naken med få naturliga hamnar. Detta gäller särskilt kuststräckan norr om Halmstad. Trots detta har det bedrivits sjöfart från orter som Haverdal, Särdal och Steninge. Sjöfarten har bedrivits med begränsade resurser, både vad gäller ekonomi och formell kompetens.
Genom att hålla sig till träfartyg under 100 bruttoton och utan hjälpmaskin så kom man undan många av myndighetskraven och genom att inte installera motorer så höll man nere kapitalbehovet.
Skepparen Ernst Hallbergs egna berättelse om livet på dessa småskutor under åren 1912-1934 ger oss en unik inblick i vardagen för personer verksamma i denna segelsjöfartens periferi. Vi får läsa om vilka frakter man sysslade med och vilka hamnar man besökte, om perioder som fraktsökande, om problem med rekrytering av sjöfolk, om läckande skutor, haverier och mycket annat.
Format 185×220 mm, 259 sidor, illustrerad, huvudsakligen svartvitt.