Minor, flyktingar och bombanfall, det hörde under andra världskriget närmast till vardagen för många Tjörnbor. Det gick inte att undvika kriget tills sjöss, i främmande hamn eller ens hemmavid. Det här är berättelsen om hur Tjörnborna upplevde andra världskriget, till stor del i deras egna ord.
Sjöfolket hade omfattande kontakter med Danmark, Norge och Tyskland. De gav en osjälvisk hjälp till brödrafolken och nödlidande och blev ofta inblandade i dramatiska och livsfarliga händelser som flyktingsmuggling, hjälp till motståndsrörelser i de ockuperade grannländerna och bombanfall i norska och tyska hamnar. Sjöminor var det största hotet mot fisket och fraktsjöfarten. De sänkte sex fiskefartyg och fraktskutor från Tjörn under och efter kriget. Många minor drev även i land och orsakade utrymningar och skador på hus längs Tjörns kust.
Den svenska beredskapen och krigshändelserna på västkusten berörde ofta Tjörn med omnejd. Hakefjorden och Stigfjorden var viktiga för Göteborgs och västkustens försvar. Befästningar, försvarsplaner och Marstrandsspärren beskrivs ingående tillsammans med sjöslagen våren 1940 och de stora minkatastroferna då Ulven och Westfalen förliste.
Vardagslivet hemmavid förändrades med ransonering och mörkläggning men det fanns fortfarande tid för dans, bio och en del hyss. Boken ger en bred bild av livet på Tjörn med omnejd under 1940-talet då kriget var riktigt nära.
Format 220×265 mm, 405 sidor, rikligt illustrerad, huvudsakligen svartvitt.

Boken fyller en viktig lucka i litteraturen genom att ta upp regionala och lokala aspekterna på beredskapen 1939-45 – här fokuserat till västkusten och främst Tjörn.

Professor Kent Zetterberg, Försvarshögskolan